Drömmar. (En heads-up: LÅNGT inlägg)
I nästan 2 månader har jag varit hemma. Och imorgon ska jag ev o jobba. De känns onekligen konstigt, men bra. Och de är inga långa pass i början, typ 2-2,5 timma/dag. En mjukstart.
Under dom här månaderna så har jag funderat mycket just kring arbete och drömmar. Om hur jag vill ha de.
De jag ville i tonåren och de jag vill nu är 2 helt olika saker. I tonåren ville jag ha ett jobb där man kunde resa, använda språk och gärna skriva. Så just då var drömmen reseledare eller journalist. Jag blev inget av de. Trots att man gick mediaprogrammet på gymnasiet.
Sen när gymnasiet var slut, så visste jag inte vad jag ville.... så jag blev arbetslös och testade på olika saker. Drömmen om resor och språk fanns kvar. Så jag hoppade på systemvetenskaps programmet på LTU. Men pga epilepsin så var jag tvungen att hoppa av.
EFtersom de inte finns så jättemånga jobb som innebär resa, så var de en dröm jag var tvungen att ge upp. Men drömmen om språk och även skriva fanns kvar... så jag kollade tolk, bibliotikarie, översättare... allt möjligt. Jag t.o.m. sökte jobb inom de. Men även de sket sig.
Och när man väl fick barn och blev äldre så var prioriteringarna annorlunda.
Och hag har ju alltid tyckt om att umgås med äldre... prata med dom... man lär sig så mycket! Så jag blev undersköterska.
Så...
Är mitt drömjobb reseledare eller systemvetare?
Är mitt drömjobb översättare eller tolk?
Journalist? Undersköterska? ELler är de röntgensköterska?
I ärlighetens namn så har jag inget specifikt drömjobb. Vissa människor vet exakt vad dom vill bli från ung ålder och har en dröm. Jag har inge specifikt drömjobb, men visst har man en dröm.
Jag vill skriva... helst på annat språk. De är min dröm. Och jag önskar att jag hade de modet som andra människor har, att verkligen gå all-in på de. Men de är inte bara jag nu. Jag har 2 barn. Och jag måste tänka på annat sätt... så istället för drömjobb, hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad är den drömmen?
Jo...
Ett jobb där jag trivs med kollegorna och uppgifterna och som inte tar på mig så mycket fysiskt.
En fritid där man kan träna, resa, uppleva saker, unna sig saker om man vill de.
En pensionsålder där man kan njuta av tiden utan större värk (omöjligt o komma från de helt o hållet men ändå).
Kunna umgås med familj, vänner, kärleken... göra saker tillsammans.
SKriva och språk kommer alltid vara min dröm. Alltid.
Men istället för jobb, så kommer jag ha de som fritids intresse. Jag ska bli röntgensköterska, för när jag var där på praktik så var jag så glad. Jag trivdes. De var intressant. Skrämmande självklart. Men jag trivdes. Jag var överlycklig den dagen jag kom in. Så jag ska bli de. De kommer bli tufft med skola, barn, extra jobb, ekonomiskt, mitt minne... men jag vet att jag kommer klara de.
De blir intressant och se hur mina drömmar ser ut om 10 år... undra vad man kommer drömma om då? Kommer man fortfarande vilja skriva?
För just nu drömmer jag om ett liv med bra jobb och möjligheten att kunna uppleva världen tillsammans med mina nära och kära. De är drömmen för mig nu.
